Tornedalingar

Minoritetens historia tar form

Tornedalingar, lantalaiset och kväner är tillsammans den nationella minoritet som i undersökningar är Sveriges minst kända.

Många i minoriteten har förlorat sitt språk meänkieli och sin kultur på grund av statens assimileringspolitik – en historia som blottläggs och skrivs fram i samband med den pågående Sannings- och försoningskommissions arbete.

Den statliga Sannings- och försoningskommission för tornedalingar, kväner och lantalaiset ska utreda kränkningar och övergrepp mot minoriteten till följd av 1800- och 1900-talens assimileringspolitik. Ett första delbetänkande ”Då människovärdet mättes. Exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset” är redan klart och det andra delbetänkandet beräknas komma våren 2023. Utredningen blir den första sammanfattande historieskrivningen för minoriteten. Syftet med kommissionens arbete är att bidra till att ge minoriteten en kollektiv upprättelse, främja försoning och att motverka att något liknande händer i framtiden

1809 - Finland förlorades till Ryssland

Sverige och Finland var samma rike fram till 1809 då Sverige förlorade Finland till ryssarna.

Året därpå drogs en gräns mitt i Tornedalen då staden Torneå på andra sidan Torne älv hamnade på den ryska sidan. Familjer splittrades i två länder och deras ägor och mark kom att hamna på olika sidor om gränsen.

Tornedalingarna på den svenska sidan blev en finsktalande minoritet, som trots den nya tillhörigheten till Sverige, fortfarande hade en stark språklig och kulturell samhörighet med Finland.

På den svenska sidan av Torne älv grundades senare staden Haparanda 1842. Förvaltningsspråket var svenska, men utanför stadens gränser var finska fortfarande det mest talade språket. Till exempel fick skolor i Tornedalen under denna tid statligt stöd för undervisning i tornedalsfinska som språket kallades förr. I slutet av 1800-talet användes fortfarande finskspråkiga läromedel i skolan, men därefter skedde en förändring.

Under 1870-talet påbörjade staten en försvenskningsprocess för att få med alla delar av Sverige i den nya nationen Sverige och skydda sig mot det östliga hotet Ryssland. En bit in på 1900-talets början skulle barnen endast tala svenska i skolan och undervisningen bestod av läroböcker på svenska. Elever som talade sitt modersmål meänkieli bestraffades. I Sannings- och försoningskommissions arbete ingår bland annat att kartlägga och granska hur den svenska assimileringspolitiken har påverkat minoriteten när det till exempel handlar om möjligheten att få tala meänkieli och föra språket vidare till nästa generation.

I samband med industrialiseringen och urbaniseringen flyttade många tornedalingar söderut i landet och till Malmfälten för arbete. Många förlorade sitt språk eller minskade användningen av det och förde det inte vidare till sina barn. De hade ju lärt sig att meänkieli var något som skulle gömmas undan eller glömmas bort. Först på 1970-talet i samband med att skolorna var skyldiga att erbjuda hemspråk, ökade intresset för språket i Tornedalen. Problemet var att undervisningen bedrevs på standardfinska som eleverna inte kände igen sig i och många hoppade av. I dag har elever som vill läsa meänkieli som modersmålsundervisning rätt att göra det även om språket inte talas dagligen i hemmet.

Idag talas meänkieli i hela Sverige, men främst i kommunerna Gällivare, Haparanda, Pajala, Kiruna och Övertorneå. De som talar meänkieli kallar sig tornedalingar, lantalaiset eller kväner beroende på vilket område de kommer ifrån eller bor i. Begreppet tornedaling används för ett beteckna både en regional och en kulturell identitet. Även utflyttade kallar sig tornedalingar. Man behöver inte kunna språket för att kalla sig tornedaling.

Här kan du läsa delbetänkande av Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset:

Ko ihmisarvoa mitathiin. Tornionlaaksolaisitten, kväänitten ja lantalaisitten eksklyteerinki ja assimileerinki. Då människovärdet mättes. Exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset, SOU 2022:32 (regeringen.se)

KARIN SKOGLUND